Heading forward

Jag blev jätterädd ikväll när jag öppnade dörren efter min träning. Dörren var inte låst och jag visste att jag hade låst den innan jag drog iväg. Hjärtat bankade ordentligt när jag tryckte ner handtaget men så fort jag såg min ljuvliga moder i köket med diskhandduken i högsta hugg och pappa i vardagsrummet med borren på full patte så blev jag lugn. Hjärtat bankade då av kärlek istället! De har fixat till nästintill allt i min lägenhet nu, tack snälla!

Jag och mamma hade "mor-dotter" samtal i köket medan jag tillagade min middag (torsksoppa) och pappa hade stora öron och kommenterade det mesta. Jaja varför ska han lämnas utanför?!

Nu har jag precis sett färdigt på Hollywoodfruarna, jag älskar det programmet! Och alla ni som klagar på fröken Anka förstå att media vinklar till sin fördel och ta allt med en nypa salt. För tillfälligt verkar det som att en hel nation hänger upp sig på en spätta som inte ens levt svenssonslivet i lilla landet lagom! Tagga ner!

Nu är lovely monday förbi men det lär inte dröja länge förrän den är här igen. Jag vet att man inte ska leva sitt liv i en ständig längtan men för tillfälligt pirrar det lite extra i magen när jag tänker på ett par månader framöver. Reslusten är också stor och den blir bara större när mina föräldrar berättar att de ska bege sig i november igen. Jag hoppas att jag också har den möjligheten i sinom tid.


A close up snapshot!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0